Tänkte att jag skulle ge min nya publik några vintips! I somras gjorde nämligen jag och en tillika positivt vinnördig kompis en större Walkabout bland USA:s bättre vingårdar. Detta var, hör och häpna, min absolut första live-kontakt med den amerikanska kontinenten och dess intressanta population.
Vi startade vår resa med två ovanligt coola besök i Washington. Sverigebekante Charles Smith kånkade ut ett gäng magnumflaskor på terrassen, där vi satt och käkade underbara burgare från en av de smutsigare Food Trucks jag sett. När vi, framåt småtimmarna, tvingades ducka för en flygande utemöbel, avfyrad av Mr. Smith själv, lämnade vi belåtna tillställningen. En udda, men rolig start på semestern!
Nästa vingårdsbesök rankas definitivt till mina absolut bästa hittills i livet. Vi hängde en hel förmiddag med Christophe Baron på kulförklarade Cayuse. Vi vandrade runt i de biodynamiskt perfekt skötta vingårdarna, provade ett gäng olika fat och dessutom nästan hela rangen i buteljerat skick. Om magi någonsin är en riktig underdrift, så kan detta idiotiska ord – underdrift, alltså – appliceras på Cayuse. Sverige är dessutom att gratulera eftersom några av vinerna för första gången kommer till Sverige senare i vår genom Origos försorg.
Därefter drog vi raskt vidare till Oregon, där Arterberry Mareshs viner rakt igenom höll absolut världsklass. Vi kommer sent glömma de dryga tre timmarna vi hängde i den coole och ödmjuke vinmakaren Jim Mareshs kök! Vidare var framför allt de fatprover från årgång 2012 som Michael Etzel på Beaux Freres stolt presenterade för oss en uppvisning i, för Pinot Noir, kraftfull och mineralstinn elegans. Två andra producenter att rekommendera är klassiska Eyrie Vineyards och modernisten Brittan. Antica Terra, levererade det man förväntade sig, d.v.s. bara bra grejer!
Eftersom vi, efter dessa två intensiva dagar i Oregon, skulle vidare till Kalifornien, väntade nu en lång, lång, lång biltur. Apropå tur, så hittade vi ett gäng högkvalitativa IPA på den välsorterade bensinmacken, vilket gjorde de nästan 1000 kilometrarna ner till Sonoma ganska roliga…
Fortsättning följer i Sommarminnen, del 2.
